Kraschade inte och vi är hemma i vårt lilla landet lagom i vår trygga lilla lägenhet med vår fina platt tv jävla skit…
¨kört förlängning på lägret och kört hårt denna vecka med landar väl på typ 24 -26 h de ni hantverkare och allt skit i innehållet i timmarna det är ju timmar i boken! Kört oldschool i veckan kör ju en gammal monark med pendel från 50-talet. letade upp en gammal freestyle att ha och spela kasett band på när jag kör testcykeln det är fan old school inte ens Svensson i Team Trek gjorde det på sina glans dagar. Körde vidare på old school schemat och fixade en frän massös från ryssland hon är riktigt grym och är upplärd i sovjet unionen, snart är det tävlingspremiär på Aluminium cykel i Africa känns som alla bitar som saknats i mitt liv börjar falla på plats! så jäklar grymt!

i går så blev det ett fint mos pass, siktet var piggen då vi gillar att göra det lite extra konstgt och grisigt så värmde vi upp med att kötta i ett 3manna streck till soller köra den stigning faktiskt lugnt och fint, på vägen upp Passade tour 4an Bradley Wiggins på att kissa lite på oss i soller men han sa i alla fall hej, mer än Cadel gjorde. Väl i piggen gjorde vi vår specialare 20 min upp all in 5 min ner 20 min upp 5min ner 20 min upp sen ner över soller in i Palma och få lite härligt adrenalin på slag. Galle gjorde en frän piruett på strand promenaden. Samma dag kom det ett nytt lass Tyskar dom stångas värre än i högstadiets mat kö. Men skit i det imorrn åker vi hem det är så där det med tanke på kylan.

Nu har det rullat på ytterligare ett par dagar vi öppnade upp vårat nya fräscha tränings block med 6 st 30 sek anarobo inntervaller… Gäsp spännande va.. i alla fall vi satte upp ett mål på en sträcka på 400 m och körde jag lyckades slakta galle och isak i 2 st jajamen nu är man ju spurtare. Skönt att både galle och jag mådde lika illa som Boddan gör efter sina 20 minutare. Våran segelbåt hade precise bara fått vind i seglett och hånflinade åt vårt gnäll ande. Efter det tog det väl typ 10 min så brände vi i bästa hets dom sista 3 h.

igår var det en riktigt epic dag riktigt piss väder har nog fan aldrigt känt mej så lik Crisse någonsin det var kallt! vi kunde dock njuta av att Cadel evans såg ännu klenare ut än oss i Randa.

jahup då var det vilodag här på mallis igår så pös vi runt i alla väder element snö strålande solsken och regn och en dampande Galle. Väggen blev ingen vägg för mej igår skönt men jag hann med lite gnällande typ…. Öh sänk farten ditt….. va tusan är det för fel på tradiotionell distans… hade ju varit trevligt och snackat med varandra och inte bara va fan är vi, Höger! vänster ! Bromsa ! akta bilen! men annars var det kul med lite timmar i boken.

Idag har dagen gått åt till svält tvättas cykeln rulla en runda och letat proffstävling mer svält och till slut, den nya leken stångas med gammal tysk..

Om ni tror detta är något happy camp där vi kör och snackar med varandra under träningarna så tror ni helt fel vi kör efter planeringen och öndras den så bli det till det värre, nu blev ni helt jävla förskräckta va? i dag så var det fin fina tränings förhållande för att toppa smärtan brukar vi köra lite jägar vila ner i källaren efter passet jag klara typ 35 sek galle 50 sek och The young one 3min 45 sek. Imorrn blir det 6h i bocken om galle får bestämma och ev slänga ett get öga på challenge Mallorca

Eftersom vädret har varit lite skakigt men vi har ändå haft tur, inget regn på 6 h turena osv. men idag körde vi intervaller typ 3,3 h i lite svajigt väder, vår taktik är att gå upp tidigt och kolla vädret inget regn så blir det en lätt frukost så vi kan köra direkt det vill säga Japanskt mätt. Efter passet så blir det dusch och en powerbar protein. sen Kör vi en Italienare, glor rakt upp i taket i svält. sen vid 18.30 så är det dax för buffen då kör vi tjeckisk mätt. då syftar vi på det tjeckisk proffs laget som äter typ 2 ggr så mkt som vår gammla lagkompis grisabonnen och dom klår han även på efterrätterna!

våran powerbar kan vi göra som vi vill…… öh Jag Isac och galle har varit på Mallorca sen den 26 jan sjukt bra träning har det blivit Galle har kraftigt ADHD och Isac är en lydig pöjk och hakar på. vi kör träningen i block som alla andra fjantar gör på läger vi är inte ute efter timmar men det blir en hel del i boken i alla fall. vi säger stay tuned så kommer det lite fler inlägg

Hur många gånger har man inte förbannat den där j-a motvinden som alltid dyker upp lagom tills man är på väg hem efter en alltför optimistisk träningsrunda? Eller hur många gånger har man inte underskattat hur tung den där byrån egentligen var strax efter man glatt skrutit om hur stark man minsann är? Jag tycker att har fått min beskärda del av motgångar genom en längre tids ofrivillig arbetslöshet. Tro mig, det tar emot att inte veta hur ens framtid ser ut. Oavsett hur tungt det kan kännas i livet finns det inget tyngre än att förlora båda sina föräldrar. En klok man sade en gång att allt som händer i livet ger en erfarenheter. Vissa mer dyrköpta än andra. Det kan verka tröstlöst och man förstår inte varför detta skulle behöva hända om det nu finns en gud däruppe. Det kanske tar över femtio år för polletten att trilla ner, eller så är det bara så att allt inte har en enkel förklaring. Oavsett vilket så är det lika säkert som amen i kyrkan att vi alla har en begränsad tid här på jorden. Om man sedan vill suga ut varje liten gnutta liv av varje sekund eller väljer att leva livet efter devisen “It’s better to burn out than to fade away” får den enskilda själv bestämma. Den enda hyfsat positiva slutsatsen man kan dra av det här är att ju mer saknad och älskad den bortgångne är, desto mer har man betytt för omgivningen. Och det är väl ändå det som livet går ut på. Att rista in ett minne i släkt och vänner som sent ska glömmas. Over and out…

Peter Liljebladh – Team Refero CKC4

Efter ett klockrent inlägg av Sveriges CX fantom Darvell gällande 4×4 minuter tänker jag nu skriva om ett kanske i många ögon sätt lättare pass.
Jag pratar just om 3×20 minuter, ett bra pass för att behärska inviduellt tempo, att under lång tid köra på hög belastning/itensitet utan att för den delen spränga sig fullständigt.

Hur högt dessa 20minuter kan avverkas intensitet mässigt beror på idrottaren, en sak är säker oavsett om du har en låg tröskel eller en hög tröskel kommer alla att känna igen sig!
Min härliga tisdag!
Börjar morgonen med gym, man kan nästan här påminnas om att kvällen kommer bli hård. Klarar jag verkligen den effekten under HELA passet, det är ju ändå 60minuter?!?!?

Man rullar in till jobbet allmänt stel i benen och går fortfarande runt och grubblar, jag vill ju ändå vara minst lika stark som förra tisdagen, MINST!

Man laddar på med extra vätska, mat, efterrätt för att förbereda kroppen på att fy fan snart åker vi.

Väl på testcykeln.
Uppvärmningen, okej rejäl uppvärmning här gäller det att vara förberedd.

Första intervallen.
Man ställer in motståndet, kontrollerar kadensen och effekten. Fy fan vad stark jag är idag, det här klarar jag hela dagen. Sitter och pratar med min träningskamrat de första minuterarna, sen händer det som ett brev på posten, man börjar flåsa, pulsen har gått upp från att ha varit något bekvämt gnet tempo till något helt annat. Tystnaden sprider sig i lokalen, 10minuter kvar av första intervallen!
Vad fan skulle jag häva på så här mycket motstånd för? Hur blir nu sista intervallen?
Tankarna haglar snart klar med första, musiken börjar snart vara likt en dimma. SLUT!
Första intervallen klar, man skryter om hur lugnt det kändes men pölen av svett och känslan i benen säger något helt annat.

Vilan går fort, man har snart snackat igenom allt man ville säga om cykel, träning och livet.

Andra intervallen.

Med full fokus på rundtrampet går nu minuterarna fort, det här känns bra, det går till och med bättre än första intervallen. Det är här tävlingsmänniskan kommer in, jag ska köra klara av att köra denna med högre snitt effekt än förra veckans bästa.
Nu är det klippt, efter 10minuter stirrar man in i betongsprickorna, letar fram de bästa minnen från säsongen, letar fram de bästa benen och gör allt för att vara så avslappnad som möjligt.
5minuter kvar, vad håller jag på med?
Det är i början av vinterträningen och det känns som om det är SM?
Fullt ös, nu kan jag inte sluta, mitt personbästa är snart i hamn!

SLUT!
Merde! Nu är jag trött, man pumpar i sig vatten, skakar benen och efter de där korta minuterarna så är det dags igen. Satan i gatan!

Tredje intervallen.
Man ställer in motståndet och ger sig iväg, man börjar med att koncentrera sig på motståndet.
Efter en minut är det kantigt, man fokuserar igen. Det blir kantigt, IGEN!
Efter 2½ minut, bara 17,5 minut kvar. Snart i mål. Man börjar motivera sig själv genom att tänka att nej jag avbryter efter 10minuter, bara 7minuter och 25 sekunder kvar, kämpa, kämpa!
7minuter är ingen tid, blicken söker efter nya betongsprickor i lokalen. Pulsen är hög, runt där man brukar kämpa på tempoloppen. Men det inne i en blek klubblokal på en mördar maskin.
15minuter kvar, hälften kvar tills ”min” intervall på 10minuter är slut! Resten kan jag göra i januari, lugn och fin.
Man kämpar på, räknar ner sista minuten, uj uj uj snart ska JAG sluta, just då. Precis 10sekunder innan man ska ge sig, kasta in handduken. Gråta en skvätt, kommer samvetet.
Som en käftsmäll ökar man frekvensen lite grann, härdar ut och när man någonstans mister verklighets uppfattning (efter 11minuter) så vaknar man upp 2minuter från slutsignalen.
Nu med en viss glädje som sprider sig likt en löpeld i de redan nu så uppbrunna benen, som går lite kantigt. Jag kommer att klara det, jag är bäst. Jag ska fan spurta också!
Nehe? Skulle inte jag sluta för 10minuter sen, no mercy!
1minut kvar, lasta på mer!
30 sekunder kvar, lasta på mer trampa fortare.
15sekunder kvar håll ut.
5sekunder, 4, 3, 2, 1. YES!
Tröskelpass ett pass som anses hyfsat bekvämt, men inte då! Tröskel är något jag har förbättrat, även förmågan att lida. Att tycka att det är förträffligt kul att plåga mig själv till bristningsgränsen.

Eftersviten efter ett testcykelpass 3×20mintuer har bestått av följande:
Vätskebrist
Svartnar för ögonen när man reser sig
Feber på natten
Kramp i båda benen, mitt i natten (magisk sådan)

Det finns en förklaring på detta:
I’m not a bike rider, I’m a cyclist!

I dag lyckades man få veckans andra punka . Träningen inför 2012 är i full gång. Förra helgen körde jag lite CX som lite omväxling. Man fick ju passa på när det för en gångs skull var tävlingar nära hemmet. På lördagen var det Cup tävling på hemma banan på Wendes området och på Söndagen var det SM i Åstorp. Hade inga större förväntningar på bra rsultat, gjorde det bara för det är roligt. Ha det